PHUKET, BALI OCH GILI
Efter en festvecka på Phi Phi packade vi våra ryggsäckar för att ta oss till resans höjdpunkt, nämligen Gili.
Det tog oss totalt två dygn, vilket inte var lika illa som det låter. Första natten på resande fot var i Phuket där vi, efter vi checkat in på hotellet, gick ut på stan för en sushi-middag. Efter den goda middagen gick vi runt på en liten promenad innan vi gick och la oss.
Dagen efter skulle vi äntligen gå på båten till Gili. Mitt ute på vattnet kunde man se delfiner som hoppade på vågorna.
Det kunde hända att vi svängde förbi favvofiket innan middagen för att antingen ta en latte eller en milkshake och njuta av den fina utsikten över stranden och vattnet.
Efter middagen kunde vi hänga vid eller på stranden ett tag innan vi tog oss till kvällens fest som något av öns ställen höll i. Varje kväll var det alltså ett ställe som höll i festen så alla var på samma ställe.
En av dagarna när vi låg på stranden kom en kille (Daniel som vi senare lärde känna och som är med på bilden med mig och Elin) och en tjej för att försöka locka med oss på partybåten. Vi hade redan funderat på det och tänkt att varför inte egentligen så vi sa ganska snabbt ja och köpte biljetter. I efterhand var det ingen av oss som ångrade att vi köpte biljetterna och åkte med ut på båten. Det var en så sjuk grej att glida runt på en enorm båt full med partyglada människor som dansade och drack i sex timmar tills solen gick ner. Efter en bit in på resan, när man hade hunnit bli så svettig att det rann över hela kroppen, stannade äntligen båten så att vi kunde hoppa i vattnet för att svalka oss. Man hoppade ner säkert 7-8 meter från båtens kant. Det var både läskigt och otroligt härligt!
I och med att wi-fi på hotellet bara fungerade i köket vid soffgrupperna så spenderade vi väldigt mycket tid där. Eftersom det var samma för alla på hotellet så hängde även de andra gästerna men även hotellpersonalen där. Varje kväll kom också kompisar till killen som jobbade på vårt hotell över för att spela gitarr och sjunga tillsammans. Det var väldigt vackert, med låtar från favvoartisterna Justin Bieber och One Direction. Det blev en väldigt mysig stämning där om kvällarna, det kändes nästan som en liten ungdomsgård.
En eftermiddag frågade Adit om vi ville upp på toppen av ön för att kolla på solnedgången vilket vi sa ja till. Det var fruktansvärt många trappsteg upp och vi blev hemskt varma. Men efter vandringen uppför alla trappsteg, igenom djungeln och nedför de slingriga stigarna kom vi fram och kunde pusta ut.
En annan dag åt vi middag tillsammans och de visade oss vart man kunde få tag på den bästa indonesiska maten, och precis som lovat var den otroligt god. Favoriträtten blev Lalapan som inte är mer avancerad än friterad kyckling (godaste någonsin dock), ris och väldigt goda såser som var både starka och inte starka. Det ska ätas med händerna i Indonesien vilket blev rätt kladdigt men det var ganska trevligt ändå.
En av de sista dagarna stämde vi träff med Frank som vi lärde känna på partybåten och som lovat oss att få snorkla med sköldpaddor. Vi gick en bit bort längs stranden innan han stannade och sa här blir bra. Så vi satte på våra snorklar och började simma ut i vattnet. Efter inte alls lång tid kunde man plötsligt se något stort som rörde sig på botten. Det var bland det häftigaste jag någonsin varit med om och jag visste knappt vart jag skulle ta vägen. Frank som var van vid att simma under vattnet bland sköldpaddor och annat var nere i flera minuter och försökte fösa den närmre oss. Tillslut simmade den upp till ytan där vi var och kom så nära att man lätt kunde ta på den. Tur var det att vi fick träffa Frank som kunde ta med oss men som också hade en Go Pro så att vi fick bilder på allt.
Sen var det ändå dags och vi sa hejdå till killarna från hotellet (på bilden är Akry som jobbade på hotellet bredvid) som följde oss till båten och stod sen på stranden och vinkade efter oss.
Morgonen efter tog vi oss till flygplatsen för att flyga till Indonesien med ett 5 timmars stopp i Singapore. Men sen var vi äntligen framme på Bali och brutalt hungriga så efter att ha bara kastat in ryggsäckarna på rummet gick vi direkt till första bästa matställe för att äta vår första indonesiska middag. Det bästa som finns är att äta en riktigt god middag när man är riktigt hungrig.
Dagen efter skulle vi äntligen gå på båten till Gili. Mitt ute på vattnet kunde man se delfiner som hoppade på vågorna.På vägen åkte vi förbi de andra små Gili-öarna, Gili Air och Gili Meno innan vi var framme på Trawangan som är den största av de tre. De enda sätten att ta sig runt på där är antingen att gå, cykla eller att åka häst och vagn. Vi tyckte synd om hästarna som varje dag får slita med tusiter och deras tunga packning så vi valde att promenera till hotellet. Hotellet bestod av fem rum, en soffgrupp, ett kök och en pool. Vi fick goda välkomstdrinkar och bodde in oss lite innan vi gick och åt vid stranden.
En vanlig dag på Gili gick ut på att äta en god frukost på hotellet, ta sig till stranden ett tag för att sola och bada innan vi gick och åt lunch vid en av strandrestaurangerna, sen gick vi tillbaka till stranden för att sola och bada lite mer och när vi kände oss nöjda för dagen gick vi till hotellet och la oss i poolen ett tag innan vi duschade och gjorde oss klara för att äta middag. Det är det enda dagsupplägget som inte går att tröttna på.
Det kunde hända att vi svängde förbi favvofiket innan middagen för att antingen ta en latte eller en milkshake och njuta av den fina utsikten över stranden och vattnet. Sen fortsatte båten sitt glidande samtidigt som musiken fortsatte sitt dunkande och vi fortsatte vårt dansande tills det blev mörkt efter en väldigt vacker solnedgång och sen var resan över. Festen fortsatte dock på baren Jiggy Jigs som, förutom partybåten, även den drivs av Daniel. Vi från båten blev som ett jättegäng som umgicks resten av kvällen. En bättre dag helt enkelt.
Den lyckan som uppstod när Adit (som jobbade där) kom till hotellet en eftermiddag med pingisbollar och plastglas som han cyklat och köpt för att vi skulle kunna spela Beer Pong var obeskrivlig, haha. Så efter det spelade vi några omgångar med hotellgrabbarna på kvällarna innan vi drog till Jiggy Jigs.
En annan dag åt vi middag tillsammans och de visade oss vart man kunde få tag på den bästa indonesiska maten, och precis som lovat var den otroligt god. Favoriträtten blev Lalapan som inte är mer avancerad än friterad kyckling (godaste någonsin dock), ris och väldigt goda såser som var både starka och inte starka. Det ska ätas med händerna i Indonesien vilket blev rätt kladdigt men det var ganska trevligt ändå. Det var tre fantastiska veckor på Gili där vi lärde känna så många människor och det finns så mycket jag inte berättat för att det är svårt att riktigt förklara om man inte varit där. Vi satt som tre förstenade statyer och bara stirrade framför oss dagen vi åkte därifrån. Det var hemskt smärtsamt och vi ville verkligen inte åka därifrån.
